Ett framtida mode-system med slutna kretslopp kräver noggranna och effektiva metoder för automatisk sortering av textilavfall. Digitala märkningar, så kallade taggar, kan vara en nyckelkomponent i ett sådant system. En ny rapport från Mistra Future Fashion ger en översikt av nuvarande och framtida möjligheter genererade av digitala textiltaggar. Om kläder skulle bära allmänt accepterade taggar kan fördelarna vara större än enbart för användning i slutet av livsfasen. Förutom tillgänglig information om den exakta fiberkompositionen som behövs i en sorteringsprocess, kan de också innehålla data om designern, tvättråd och tidigare ägare inför ett återförsäljningssteg. Denna nya information spelar en viktig möjliggörande roll för transparens och spårbarhet, och ger även ett väsentligt mervärde i en framtida cirkulär affärsmodell.
För och nackdelar med olika taggar
Taggar, som begreppet används i denna studie, är informationsbärare så som QR-koder eller RFID/NFC-transpondrar. Dessa kan fästas under produktionen och sedan förbli med produkterna under hela dess livscykel. RFID/NFC-enheter, som till exempel redan används i tunnelbanekort och detaljhandelns stöldskyddssystem, bedöms ha den största potentialen för märkning av textilier. Dessa digitala taggar kräver speciell utrustning vid avläsning vilket gör att metoden för närvarande innebär en större investering, men när utrustningen väl är installerad är avläsningsmetoden enkel och kräver väldigt liten manuell kraft. Detta ger metoden en fördel gällande effektivitet i en sorteringsprocess. Den vanligaste märkningstekniken idag är dock QR-koder, vilket är en billig teknik och läsbar av de flesta mobiltelefoner. QR-koderna har ett relativt kort avläsningsavstånd och taggen måste därför lokaliserad och manuellt riktas mot en läsningsenhet, vilket saktar ner en automatiserad sorteringsprocess.
Branschintressenter ser möjligheter för taggar utöver sortering för återvinning
Från intervjuer utförda med branschintressent blev det tydligt att ett märkningssystem inte bör begränsas till enbart sortering av kasserade textiler. Det finns också mycket att vinna för företag inom produktion, återförsäljning samt för konsumenter. Taggar kan användas till att förbättra spårbarheten inom produktionskedjan och att ge bättre information till tillverkare, importörer och återförsäljare under förutsättning att kvalitetssäkring kan tillämpas under hela kedjan.
Intressenter betonar att frågan om personlig integritet måste övervägas vid genomförandet av ett märkningssystem. Problem kan uppstå när ett plagg är utrustat med en tagg som kan läsas utan ägarens medgivande. RFID/NFC-system möjliggör en större säkerhet än QR-koder när det gäller tillgänglighet av information, det vill säga att viss information är begränsad till bara dem som behöver den. För närvarande kan alla med en mobil-applikation läsa en synlig QR-kod, vilket inte är fallet med RFID/NFC-system som istället kräver specialutrustning. Vidare finns det en ide om ”skrivbarhet”, dvs möjligheten att ladda upp ytterligare data till taggen under användarfasen. Denna information kan till exempel vara intressant och användbar vid återförsäljning av ett plagg. Branschintressenterna är emellertid tvetydiga när det kommer till skrivbarhetsalternativet. Vissa företag, t.ex. producenter, se stora möjligheter medan andra är ointresserade.
Vad behövs för ett fungerande globalt tagging-system
För att underlätta ytterligare diskussion har flera förutsättningar för ett fördelaktigt märkningssystem identifierats tillsammans med intressenter längs textilens värdekedja:
- Systemet måste antas av alla delar ur den textila värdekedjan. Detta gör is in tur det nödvändigt att utforma systemet på ett sådant sätt att alla aktörer kan utnyttja sina särskilda potentiella fördelar.
- Systemet måste antas i stor geografisk skala, i princip globalt.
- Standardisering är nödvändig, sannolikt tillsammans med lagstiftningsåtgärder och policys.
- Konsumenternas personliga integritet måste vägas in när man utformar systemet.
Hittills har människans öga, erfarenhet och handkänsla används som verktyg eller till och med det enda instrumentet för att hantera och sortera insamlade och kasserade textilvaror. Den manuella sorteringsproceduren har en unik förmåga att utföra komplexa bedömningar och ta hänsyn till nuvarande modetrender och andra subjektiva faktorer. Processen är dock tidskrävande och därför inte effektiv nog i större skala. Fiberigenkänningsverktyg genom spektroskopisk identifiering, så som till exempel Fibersort, testas framgångsrikt redan nu och kommer sannolikt att introduceras som verktyg för sortering i större skala inom en snar framtid. Trots det, om, eller när ett universellt accepterat system av digitala taggar etableras i industrin skulle detta vara en stark motståndare till alla tekniker som idag används. Däremot kan digitala taggar förmodligen inte helt ersätta annan teknik, men det kan påskynda processen. Det mest sannolika scenariot är en kombination av flera sorteringsmetoder, inklusive manuell sortering, i rad.
Tittel: Textile tagging to enable automated sorting and beyond – a report to facilitate an active dialogue within the circular textile industry
Författare: Finn Englund, Helena Wedin, Miriam Ribul, Hanna de la Motte and Åsa Östlund, RISE
