I en global leverantörskedja, hur ser vi till att arbetstagarnas rättigheter och lagar upprätthålls och vad kan vi göra för att genomdriva ännu starkare regler när/vid behov? Kan ett digital träningsverktyg i form av en app vara en av lösningarna? I en fallstudie utförd av Tina Sendlhofer och Clara My Lernborg intervjuas fabriksarbetare från två olika klädesfabriker i Kina, samt skandinaviska företag och inköpare för att bedöma nuvarande tillstånd och undersöka framtida lösningar.

Den här veckan, 23-29 april, markerar 2018 års Fashion Revolution Week, en vecka med fokus på fabriksarbetare inom modeindustrin och deras arbetsvillkor. Att studera företags sociala ansvar (CSR) och arbetsrätt är viktiga steg mot en framtida mer hållbar leveranskedja. Som en del av tema 2, Supply Chain, har forskare inom Mistra Future Fashion, nyligen publicerat ett bokkapitel och en artikel på ämnet som bidrar till forskningsfältet för arbetstagarrättigheter i en global leverantörskedja.

Hur kommuniceras arbetsvillkor och rättigheter till arbetstagare i den digitala tiden?

För att skapa och upprätthålla social hållbarhet för fabriksarbetare inom klädindustrin behöver vi en effektiv metod för att kommunicera arbetstagarnas rättigheter. I nuvarande modesystem outsourcas en stor del av produktionen till länder som från västerländska perspektiv praktiserar färre regler och lagar när det gäller social hållbarhet. I praktiken är de faktiska arbetslagarna ibland ganska rigorösa i till exempel Kina, men genomförandet saknas och arbetarna är därför inte medvetna om sina egna rättigheter. I en strävan att överbrygga denna klyfta, undersöker en ny studie möjligheterna till digital träning via appar genom en studie på plats i fabrikerna.

Fabriksrevision baseras ofta på självbedömning och redovisas troligtvis av chefen i fabriken, vilket orsakar tvivelaktig validering. Vidare finns det en rapporterad brist på deltagande bland arbetstagare. Till exempel, under en av intervjuerna som utfördes i fabrikerna uttryckte arbetarna sin oro för att de inte kunde uppfylla produktionsmålen samtidigt som de spenderade tid på säkerhetsutbildning. Ett utbildningssystem som består av en riktad digital träningsapp som används via en läsplatta öppnar för nya möjligheter. En app kan programmeras och uppdateras på avstånd och ändras beroende på ny reglering. Svaren kan därifrån skickas direkt till det beställande företaget i stället för att förmedlas genom en fabrikschef, vilket eventuellt ökar nivån på ärliga svar. Dessutom kan appinlärningssystemet utformas för att likna underhållning och får därför en högre svarsfrekvens.

I en nyutvecklad inlärnings-app, framtagen av ett svensk företag, är innehållet skapat för att likna en populär kinesisk tv-serie i hopp om ökat intresset och engageman från arbetarna. En av fabriksägarna påpekade att verktyget innebär en möjlighet att göra arbetstagarnas fritid mer trivsam, till exempel kan de ta med sig läsplattan till sina sovsalar och använda på sin fritid.  Sendlhofer och Lernborg håller med om att detta faktiskt kan ha ett mervärde eftersom många arbetare i Kina är så kallade migrerande arbetstagare, som är långt ifrån hemmet och har liten budget eller tid för nöjen. Dock kvarstår att fastställa slutgiltiga bevisa angående den positiva inverkan.

Viktigt att påpeka är att i denna fallstudie fick arbetarna endast tillgång till de digitala enheterna via deras chef. Återigen väcker detta frågor kring deras förmåga att svara ärligt. Forskare påpekar att om digital arbetsvillkor-utbildning kan erbjudas i en lättare nedladdningsversion kan arbetstagarna ha råd med licensen och ladda ner appen själva. Följaktligen kan arbetstagare träna på sina arbetsrättigheter var som helst, när som helst. Bristen på social interaktion innebär dock att frågor angående utbildningsmaterialet inte kan besvaras och därmed kan oförståelse förbises. Det kan också finnas risker att användaren fuskar eller hoppar över frågor.

Slutsatsen är att digital utbildning i form av appar kan betraktas som ett värdefullt verktyg i framtiden med många fördelar för arbetstagare, leverantörer och köpare. Digitalisering är emellertid inte en enda nyckel för förbättring. Sendlhofer och Lernborg påpekar: ”I slutändan är syftet med detta verktyg att öka kunskapsnivån gällande befintliga arbetstagarrättigheter, inte nödvändigtvis att ändra eller främja status quo av dessa rättigheter.”

Kan små och medelstora företag påverka regleringar gällande fabrikers sociala ansvar och arbetsvillkor i globala leverantörskedjor?

I många fall måste påtryckningar komma från köparen/beställarens sida när det gäller möjligheter att ändra eller främja status quo för arbetsvillkor. Det anses emellertid vara svårt för små och medelstora företag (SME) att påverka en leverantör att agera på ett mer ansvarsfullt sätt. Små och medelstora varumärken hävdar ofta att de har litet förhandlingsutrymme med sin leverantör, vilket är något som de digitala inlärningsverktygen hoppas kunna förenkla. Sendlhofer och Lernborg hävdar att det digitala inlärningsverktyget skapar en plattform för skandinaviska modemärken och köpare att delvis organisera CSR hos sina kinesiska leverantörer.

För närvarande anses skandinaviska CSR-agendor vara på den mer ambitiösa sidan av spektrumet. Målen är ofta resurskrävande och kan innebära monetära investeringar, förändringar i ledningssystem och praxis eller förändringar i upphandlingsstrategier. Sendlhofer och Lernborg skriver att även om sådana mål ofta stöds av fabrikerna, åtminstone i princip, översätts det inte alltid i praktiken. Här kan det digitala verktyget hjälpa till att marknadsföra leverantörens prestanda när det gäller CSR, förenkla rapportering och revision samt möjliggöra enkel delning av resultat med kunder.

Ett viktigt resultat av fallstudien är begreppet medlemskap. Det svenska företaget som skapat den digitala träningsapplikationen har även en formell medlemsbas som därmed skapar en diskussionsplattform. Hittills har två möten organiserats av företaget som samlar skandinaviska köpare tillsammans med kinesiska tillverkare för att klargöra båda parternas förväntningar på CSR. Att göra båda parter ansvariga för att skapa och uppdatera innehållet i inlärningsverktyget ses som en åtgärd för att säkerställa att målen uppfylls och att känslan av medlemskap upprätthålls.

Ett annat viktigt resultat är iden om hierarkin. Genom intervjuer blev det uppenbart att skandinaviska deltagare agerar som CSR-experter och strävar för att överföra sina synpunkter på de kinesiska leverantörerna. Sendlhofer och Lernborg skriver att när man bedömer språket som används av skandinaviska representanter, jämfört med de kinesiska, kan en hierarkisk känsla tolkas in. Med den digitala inlärningsenheten, där båda parter har makt över innehållet, hoppas man uppnå en känsla av delat ägande som bidrar till leverantörens chans att göra det ”rätta”, självständigt och för egen skull.

Läs hela artikeln av Tina Sendlhofer och Clara My Lernborg här och bokkapitlet här

TwitterFacebookEmail